Barnperspektiv saknas i narkotikapolitiken

- Min erfarenhet är att fokus i narkotikapolitiken är på den vuxne missbrukaren och knappast alls på barnen som växer upp i missbruket eller själva missbrukar narkotika, säger Per Johansson, sekreterare i WFAD:s styrelse. World Federation Against Drugs presenterade på en presskonferens en ny rapport med en juridisk granskning av FN:s barnkonventions betydelse för narkotikapolitiken. Rapportförfattarna konstaterar att: • artikel 33 är väldigt tydlig när det gäller barns rätt att skyddas mot droger • barnperspektivet behövs i narkotikapolitiken • barn är "offer" när vuxna bryter mot artikel 33 • utbildning behövs för att både vuxna och barn ska kunna hävda barns rätt att skyddas mot droger Rapporten kritiserar The Committee on the Rights of the Child. Dels för att den försvagar artikel 33 genom att i sina instruktioner tala om "missbruk" istället för " olagligt bruk", dels för att inte på ett konkret sätt granska och rapportera om ländernas arbete med artikel 33. Rapporten kritiserar också UNICEF som helt saknar policydokument på detta område trots att de sedan 10 år tillbaka har policydokument för alla andra områden i barnkonventionen. - Det är dags att vi börjar ta artikel 33 i barnkonventionen på allvar i narkotikapolitiken. Hur ska vi i narkotikapolitiken skydda barn från droger? Min erfarenhet är att fokus i narkotikapolitiken är på den vuxne missbrukaren och knappast alls på barnen som växer upp i missbruket eller själva missbrukar narkotika, säger Per Johansson, sekreterare i WFAD:s styrelse. - Barnkonventionen ger väldigt starkt stöd för att skydda barn mot narkotika. Innan narkotikapolitiska beslut fattas ska alltså barnperspektivet vägas in. Det betyder att alla narkotikapolitiska åtgärder så som sprutbytesverksamheter, metadonprogram och heroinförskrivning måste värderas ur ett barnperspektiv, menar Per Johansson.